Att börja träna igen

Jag har haft svårt att komma igång med träningen tidigare, men har nu hittat sätt som passar mig bra, och tänkte därför skriva om det. Kanske hjälper det någon annan som har svårt att komma igång, trots att viljan finns.

Jag har i hela mitt liv haft dålig kondition. Min vilopuls har väl som lägst varit strax under 80 tror jag. Vid ett flertal tillfällen under årens lopp har jag försökt att förbättra min kondition, men lyckas aldrig. Dessutom ger jag upp alldeles för enkelt. Har liksom inte satt något tydligare mål än att just bli lite bättre. Men vid första förkylningen har allt stoppat, och jag har inte orkat ta tag i det igen. Ett undantag var för två år sedan. Jag sprang regelbundet, tre gånger i veckan i ca sju månader. Efter den tiden hade jag fortfarande problem med att ta mig över 4 km. Oftast blev det 3.6, sen var jag helt slut.

Jag fick tips och råd, fick veta att jag antagligen sprang för fort, ökade i uppförsbackar och därför tog ut mig för tidigt. Och jag märkte att detta stämde. Dessutom sitter löpning mycket i huvudet. Jag tyckte helt enkelt att det var rätt tråkigt att springa. Hjärnan sa åt mig att lägga av redan efter 2,5 km, sen pressade jag mig en till. Men nu har jag hittat sätt som faktiskt gör det roligare att springa, och det är det primära. Det ska vara roligt, annars är det ingen idé. Jag försöker att hinna med tre löppass i veckan, men oftast blir det bara två. Ibland bara ett. Det gör inte så mycket tycker jag, huvudsaken är att jag kommer ut, och att jag märker en förbättring. Jag fick en nytändning här efter sommaren, efter tips från kompisar och tips om den eminenta  Fysiopodden.

Ett av löppassen per vecka ägnar jag åt intervaller. En sorts nybörjarnivå. Jag gör dessa på en löparbana, 400 m. Jag går i kurvorna och springer fort (uppskattningsvis 80 % av min kapacitet) på raksträckorna. Första gången klarade jag sex spurter, nästa gång åtta, och nu ligger jag på 10. Det där är lite beroende på dagsform givetvis. Jag tycker att det är en rolig form av intervallträning. Jag ser hela tiden slutet på spurten, och det hjälper mig mentalt. Jag vet att jag får gå och andas ut där framme. Det gör att jag kan hålla ut och pressa mig. Jag får känna mig duktig tio gånger på samma pass. Bara en sån sak.

Vad gäller löpning i spåret har det som sagt aldrig varit särskilt kul tycker jag. Men nu har jag flyttat målet från att springa tills jag inte orkar mer, till att springa en fast tid istället. Tidigare tog jag alltså slut vid ca 3 km. Det var så att jag skämdes. Kanske också en stark orsak till att jag inte tyckte att det var kul att springa. Men det har alltså ändrats nu.

I augusti fick jag höra talas om loppet Run In Blood. Ett lopp som pågår i 29 minuter och tre sekunder, precis så lång som skivan Reign In Blood av Slayer. En gammal favoritskiva som jag köpte -89 och fortfarande gillar skarpt. Jag kunde inte vara med i år, men min förhoppning är att de kommer att arrangera loppet nästa år också. Nåväl, jag slängde in skivan som playlist i RunKeeper och gav mig ut. Det var svårt i början att hitta ett jämt och relativt långsamt tempo till den snabba musiken, men efter ett tag kom jag in i det. När skivan var slut och jag kollade mina resultat hade jag sprungit 4,5 km. Har aldrig sprungit så långt tidigare. Nästa gång sprang jag 4.7 km.

Till viss del har det säkert med intervallträningen att göra, men framför allt så har den där mentala spärren släppt och det har gjort att det är roligt. Och är det roligt kommer också resultaten. Nu har det blivit så att jag ser fram emot nästa pass, och det känns ju bra. Får se vad nästa förkylning gör med mig. Om jag ger upp då, eller kommer igen. Jag tror och hoppas på det senare.

Annonser
Publicerat i Livet | Märkt , , , | 2 kommentarer

Kastar in handduken #blogg100

Det ville sig inte helt enkelt. Det blev 58 inlägg. Den senaste tiden har jag fått kämpa med att bemöda mig skriva någonting över huvudtaget. Det vill sig liksom inte. Det lossnar inte. När det inte gjort det på 50 dagar, kommer det nog inte att göra det under resterande 50 dagar heller. Jag får hitta något annat sätt. Att skriva bara för att skriva kan fungera i kortare perioder. Som det är nu blir det bara dåligt. Då är det inte lönt att hålla på. Jag väljer att skriva när jag har någonting att säga istället. Tror det blir bäst så.

En stor anledning till att det inte funkar just nu är för att jag har för mycket annat på gång. Annat som tar energi och som jag hellre prioriterar. En annan anledning är att jag nog mår för bra för tillfället. Jag är för glad. Jag funkar nämligen så, som så många andra, att det går lättare att få ur sig ord då sinnet inte är på topp. När det finns något som maler som behöver ta sig ut i olika former. Nu har jag inget som ligger där och behöver grubblas över direkt. Och det är ju bra.

Det har tagit emot att lämna in, eftersom jag så gärna ville fullfölja utmaningen, men nu känns det rätt bra faktiskt. Jag får komma igång i min egen takt istället.

jusqu’ici tout va bien… Mais l’important c’est pas la chute, c’est l’atterrissage.

Publicerat i Blogg100 | Märkt | 2 kommentarer

Tillbakablickstorsdag

Instagram startades för en tid sedan #throwbackthursday, som sedan också blev #tillbakablickstorsdag på svenska. Den senare med blygsamma 78 bilder jämfört med den internationella som ligger på ca 19 miljoner i skrivande stund. Användare postar bilder från förr. Det kan röra sig om förra veckan eller bilder som är tagna för 20 år sedan. Kriteriet är väl egentligen att de inte togs vid samma tillfälle som när bilden väl lades upp. Jag gillar #tillbakablickstorsdag. Det är kul att sitta och välja bland äldre bilder, och det är rätt trevligt att se vad andra lägger upp också. Få se personer i sina tidigare liv, dvs innan jag lärde känna dem, om än bara digitalt.

Idag är det torsdag, och jag tänker att dagens inlägg får tillägnas just #tillbakablickstorsdag. Jag har valt ut ett par bilder som förvisso inte är speciellt gamla, de togs i maj 2012, men det är fina minnen. Bilderna är från Studio Sunlight och mitt bands senaste inspelning. Sunlight är en världskänd och legendarisk studio, i alla fall när det kommer till genren dödsmetall. Bakom spakarna sitter Tomas Skogsberg, kanske en ännu större legend än hans studio. Vi har spelat in ett antal skivor här, men förra året var första gången det var sommar. Annars har vi varit här vintertid, kallt och mörkt. Det kanske är bättre utgångspunkt för att skapa mörk musik, men va fasen, det går ju inte komma ifrån att värme är mer behagligt.

Att spela in en skiva är stundom sjukt roligt, stundom jobbigt och ibland riktigt tråkigt. Men jag gillar verkligen Sunlight, och framför allt Tomas. Ett orginal som det är riktigt trevligt att snacka skit med. Och han är ju faktisk fadern av det sk svenska dödsmetallljudet. Bara en sån sak.

Detta bildspel kräver JavaScript.

#058 jusqu’ici tout va bien…

Publicerat i Blogg100 | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Språket försvinner

Imorse läste jag den här artikeln av Marielouise Samuelsson gällande:

”Ebba Lisberg Jensen, fil. doktor i humanekologi, universitetslektor och programkoordinator vid Malmö högskola, vill väcka frågan om högskolan behöver en ny utbildningsstrategi, ett helt nytt sätt att tänka för att stödja och hjälpa de studenter som är ”pigga, klipska och aktiva”, men som när det gäller lärandets praktik närmast går att jämföra med 13-åringar.”

Det här är givetvis alarmerande och förfärligt på många sätt, och har tagits upp med jämna mellanrum de senaste åren. Jag kommer inte att behandla texten som sådan i detta inlägg, ej eller försöka komma med någon lösning på problemet. Jag önskar dock att jag kunde det. För något behöver göras, och det snart. Och framför allt innan det skriks om språktester för asylsökande.

Att kunskapen gällande inlärningssätt och att uttrycka sig i skrift sjunker vet vi som sagt. Jag har sett tendenser till detta i min tidigare yrkesroll som lärarvikarie och som elevassistent. Tanken slog mig då att det här kommer att bli till ett betydligt större problem längre fram när dessa elever ska in på högskolor och sedan i arbetslivet.

Första gången jag uppmärksammade det här var när jag arbetade som just elevassistent i en lågstadieklass i en av Stockholms förorter. Det här var för ca 12 år sedan. Eleverna, åk 3, hade i uppgift att skriva en kortare text. Fantasin var det inget fel på, och samtliga kunde komma på innehåll. Att det blir ett och annat stavfel i den här åldern är inget märkvärdigt, tvärtom. Men det jag reagerade på var mängden, och typen, av stavfel. Jag började efterhand att rätta vissa delar när de skrev. Tipsade om att när det låter på ett visst sätt ska det vara två konsonanter etc. Efter lektionen ville läraren prata med mig. Hen berättade då att de inte brukar rätta eleverna när de skriver, ”det är ju så lätt att de tappar lusten att skriva alls då”. Jaha, men vad har de för vits av skrivandet om de inte behärskar grundläggande tekniker, tänkte jag, men sa tyvärr inte emot. Något år senare arbetade jag som lärarvikarie i en högstadieskola. Jag kände igen samma typ av stavfel hos dessa elever och svårigheter med meningsuppbyggnad.

Problemet med detta växer. De politiska lägren vill gärna skylla på varandra för skolans nedgång. ”Det var bättre förr!” ekar tätt bland de äldre generationerna. Men nog syns rätt allvarliga problem även i dessa grupper. Bloggar, Facebook och Twitter har gjort det tydligt att problem med stavning, särskrivning och syftningsfel är bredare än att det bara går att tillskriva ungdomar och de senaste 15 årens skolpolitik. Svårigheter med inlärning syns tydligt, ta bara exemplet med mängden av personer som har så förtvivlat svårt med att skilja mellan de och dem. Det är inte bara ett problem, det är även förbannat jobbigt att läsa en text där detta används felaktigt.

Ett språk är under ständig utveckling och förändras givetvis under tid. Men när utvecklingen går åt ett negativt håll är det dags att göra något åt det, helst innan språket försvinner.

Så, nog om det. Nu är det fritt fram att belysa mina brister i skrivandets konst. Jag skyller på skolan.

#057 jusqu’ici tout va bien…

Publicerat i Blogg100 | Märkt , , | Lämna en kommentar

Äpplen faller inte så långt från träden osv

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg som handlade om hur musiken följt mig genom livet. Just nu sitter jag och betraktar min son som spelar luftgitarr till Kiss. Han följer i mina spår, och det utan att jag har försökt påverka. Nåja, men jag har inte försökt sådär väldigt mycket i alla fall. Barn måste få göra sina egna val. Jag vill ju inte riskera en tonårsrevolt som består av kristen dansbandsmusik.

Nu pratar han om att lära sig spela olika instrument och starta ett band med sina kompisar. Jag hoppas att det håller i sig.

Nu hinner jag tyvärr inte skriva mer. Ska till replokalen.

#056 jusqu’ici tout va bien…

Publicerat i Blogg100, Livet | Märkt , | Lämna en kommentar

Det är inte ok

Daniel Wångsten skrev idag ett öppet brev till män som hatar kvinnor. Jag hoppas verkligen att budskapet når fram till rätt målgrupp. Inte bara att de läser det, utan att det verkligen når fram. Själv kan jag inte annat än att hålla med Daniel, och det är viktigt att vi som gör det, vilket jag får hoppas är de flesta, börjar ta tag i det här och säga ifrån. Det är fan inte ok.

Det är inte ok att jag ska behöva sakta ner på farten när jag går bakom en tjej på väg hem från tunnelbanan på kvällen. Det har hänt så många gånger att jag tappat räkningen. Jag ser hur kvinnan framför sneglar bakåt som hastigast, höjer farten eller tar upp mobiltelefonen, jag märker att hon blir rädd för att jag går bakom. Egentligen vill jag bara springa fram och säga att jag inte är farlig, jag är inte den hon ska vara rädd för. Tror dock att det skulle hjälpa föga. Istället saktar jag ner. Kanske tar upp mobiltelefonen själv och ringer någon. Ibland svänger jag av och går en omväg hem för att inte kännas som en förföljare, för att hon framför inte ska behöva känna sig rädd.

Det är inte ok att en del män har skapat ett samhälle där det ska behöva vara på det här viset. Det är inte ok att vi har en struktur som gör detta till något vardagligt.

Det är inte ok.

Om ni inte klickade på länken ovan till Daniels inlägg, så får ni en till chans här.

#055 jusqu’ici tout va bien…

Publicerat i Blogg100 | Märkt , , | Lämna en kommentar

Vissa saker borde byta plats

En sak jag funderat på sedan barnsben är bla. varför kroppen inte byter plats på vissa saker. En sådan sak är trötthet. Det hade ju varit mycket mer praktiskt att vara så trött som man är på morgonen när man går och lägger sig på kvällen och tvärtom. Framför allt i yngre dar, då en var tvungen att gå och lägga sig tidigare än man själv ville. Men att få gå och lägga sig och uppleva känslan av att somna om, det hade varit så mycket bättre. Och att vara, i alla fall hyfsat, pigg på morgonkvisten. Där får du nog tänka om kroppen. En annan sak är smaklökarna. Det är väl varit betydligt smartare om det som är nyttigt smakar gott, och det som är onyttigt smakar hemskt? Evolutionen har onekligen en del att jobba på.

#054 jusqu’ici tout va bien…

Publicerat i Blogg100 | Märkt | Lämna en kommentar