Äntligen livrädd igen!

Idag går det att läsa om Gröna Lunds nya attraktion, Eclipse. HELVETE! var min första tanke. Helt livsfarlig, jag skulle dö redan innan den kommit upp till toppen. Jag måste åka den.

Jag älskar berg- & dalbanor, men jag har inte stött på någon jag är rädd för. Särskilt inte genom att bara läsa om dem. Jag har länge varit avundsjuk på de där som står i kön och är nervösa. De som står och tvekar och nästan är på väg att lämna innan det är försent. Hela upplevelsen måste vara så mycket bättre för dem, tänker jag.

För ett par år sedan åkte jag Fritt Fall för första gången. Ingen rädsla eller nervositet i kroppen. Jag var där som assistent åt en kille i rullstol, han var inte heller direkt nervös. Vi blev fastspända och efter ett tag var det dags att åka upp. Efter ca 3 meter kom jag på att jag har börjat bli höjdrädd på gamla dar. De resterande 87 var en mardröm. Jag ville bara av. När vi väl var uppe hade dödsångesten släppt. Nu var bara frågan hur vi skulle dö kvar. Kommer tornet att välta eller släpper bara korgen? Sen störtade vi mot marken.

20130205-084435.jpg

Det var den häftigaste känslan jag upplevt i kroppen någonsin. Killen jag var där med ville åka igen. Jag blev precis lika rädd nästa uppfart.

Förra året testade jag Tilt för första gången. Det var förstås ännu jävligare. Då åker man inte bara upp, utan väl i toppen så lutar hela korgen framåt. Jag ångrade mitt beslut hela vägen upp. Det satt en tonårsgrabb bredvid mig. När vi kom upp till toppen frågade han om jag var skraj. Så in i helvete svarade jag. ”-Skit i det. Det är över snart.” Jag tänkte att han hade rätt. Det här var det sista vi skulle göra i livet.

nme95cqd40jeh5mwxygv

Och nu kommer alltså Eclipse. En ännu högre stolpe, med gungor på kättingar. Jag tänker spontant att ingen kedja är starkare än dess svagaste länk. Det där kommer att bli helt livsfarligt. Det kommer att produceras så mycket adrenalin i kroppen att det kommer att vara omöjligt att gå efteråt. Om en kommer ner med livet i behåll alltså. Jag måste åka den. Problemet handlar mest om hur jag ska våga mig dit. Kommer ju inte att gå dit och spontanåka direkt. Men det är klart, om Gröna Lund slänger på mig en GoPro och låter mig testköra innan premiär, ja då finns det såklart ingen återvändo.

Det känns skönt att vara fullkomligt livrädd igen. Tack för det Gröna Lund.

 

#014 jusqu’ici tout va bien…

Annonser
Det här inlägget postades i Blogg100 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Äntligen livrädd igen!

  1. Alltså nej!! har gett upp tankar på att utsätta mig för dessa fasor för länge sen. Satt på Liseberg i somras och kollade på Atmosfear och dog nästan av att bara kolla på den. Nä jag stannar på marken jag haha

  2. Björn Hultman skriver:

    härligt inlägg 🙂 Du är varmt välkommen till mitt jobb för att åka den. Jag kommer åka den utan tvekan 🙂 för övrigt är ditt inlägg länkad på vår personalsida..

    • Joakim Aittamaa Lindström skriver:

      Tack!

      Misstänkte att den var länkad på ett intranät, ser att det kommer en del trafik därifrån nämligen. 🙂

      Ser fram emot att testa den!

    • Joakim Aittamaa Lindström skriver:

      Om er marknadschef, Kicki Kollstedt läser det här och vill göra något av min idé med GoPro-kamera och testkörning, så kan du hälsa att jag nås på:

      joakim.a.lindstrom @ gmail.com

      🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s