När jag blev förälder

Igår skrev jag lite kort om förändring. När jag blev förälder var helt klart den största förändringen i mitt liv. Såklart. Från att endast ha prioriterat sig själv hela livet, kom nu någonting viktigare. Ett annat liv, ur flera aspekter. Jag var 26 år och relativt nygift när jag fick veta att vi skulle bli föräldrar min fru och jag. Visst kom det lite som en chock, men det var för overkligt, det gick inte att ta in riktigt. Att försöka föreställa sig något som jag inte hade någon aning om var omöjligt. Och som pappa känner man ju inte heller att det växer något. Första egentliga kontakten blir vid ultraljudet och när det lyssnas på hjärtljud. Först då började det gå upp för mig att det faktiskt var ett nytt litet liv på gång. Det var då det blev verkligt.

När det väl var dags för förlossning kände jag mig rätt lugn. Hade ju faktiskt varit med förr, när min lillasyster föddes. Om det var orsaken låter vi vara osagt. Själva väntan på BB var väl rätt tråkig. Kan tipsa om att testa lustgasen. Det är roligt i alla fall. Sen när det väl sätter igång finns inget annat. Efter att sonen hade fötts stod jag och tiitade ut genom fönstret från Södersjukhuset. Jag undrade hur alla människor därute kunde fortsätta med sina liv precis som vanligt, som om ingenting hade hänt. Jag tyckte att det var väldigt märkligt. Vi hade ju precis fött barn här uppe! HALLÅ!

Efter förlosningen var förändringen ett faktum. För säkerhets skull passade vi på att flytta samtidigt. Första flyttlasset gick samma dag som vi kom hem från BB. Vi själva följde efter en vecka senare.

Känslan av overklighet gick inte över, fast jag nu kunde hålla mitt barn i famnen och snusa i nacken. I säkert en månad kom jag på mig själv med att tänka ”Undrar när vi måste lämna tillbaka honom?”. Det behövde vi inte som tur var. Han var vårt barn, det var meningen att vi skulle behålla honom. Ta hand om det där livet och älska villkorslöst. Och så fick det bli. Det är den mest oerhörda känsla jag varit med om.

Jag har tidigare skrivit om känslan av att få ett andra barn. Skulle det vara möjligt att uppleva samma sak igen? Det var det givetvis. Och ytterligare en stor förändring i livet. Att få ett andra barn är inte bara att få ett till och köra på likadant. Det blir en helt annan logistik kring allt. Och en till att älska villkorslöst. Det är rätt fantastiskt.DSC_6267

#027 jusqu’ici tout va bien…

Annonser
Det här inlägget postades i Blogg100, Livet och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till När jag blev förälder

  1. Ping: Föräldraskap – Göra som man ska eller som man kan? | Yes, this is Fox

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s