Värsta jobbet

Jag har ju jobbat med en väldigt massa olika saker. Några jobb har varit roliga, några har varit tråkiga och ett fåtal har varit riktigt jobbiga. Jag läste häromdagen om ett bråk mellan en spärrvakt, ursäkta spärrexpeditör, och en resenär, och drog mig till minnes tiden då jag jobbade som just detta. Under en period av studietiden arbetade jag helg som spärrvakt i cityområdet. Jobbet i sig är ju inte så krävande. Det blev mycket korsord och en hel del kaffedrickning. Det här var före Twitter och Facebook…

Det jobbiga var all den skit jag behövde ta från människor hela tiden. Folk som skrek på att grinden inte var öppen, trots att den gröna lampan blinkade. Alltså lampan som visade att grinden var öppen. Det var ofta jag fick höra att jag var dum i huvudet eftersom tåget var försenat. En gång höll jag på att åka på stryk när jag stängde av rulltrappan på natten eftersom sista tåget hade gått och stationen skulle stängas. Han skulle ju hem, här ska inte stängas några rulltrappor! Det jobbigaste var när SL höjde priserna på biljetterna. Det var förvisso en berättigad kritik kan jag tycka, men förvånansvärt många verkade tycka att det var mitt fel. De flesta brukade nöja sig med att jag höll med dem, och förstod att jag inte kunde göra så mycket åt saken. Men inte alla. Det var en person som skrek och skällde i ett par minuter. ”Hur fan kan du ha mage att höja priserna så här!? -Nja, det är…. -Jag brukar ju betala X kr, och nu har du höjt igen! -Det är ju inte jag som bestä… -Du är så jävla dum i huvudet! Varför har du höjt priset!? -Jo, som sagt, det är inte mitt beslut. Jag tycker oc… -Fy fan för dig!” Ja, så där höll det på. Hon lugnade inte ner sig förrän jag bad om ursäkt och lovade att ta upp detta vid nästa ledningsmöte.

Helgnätter var såklart ingen hit. Mycket hot, bråk på stationerna, spyor och folk som kom fram och skulle prata allvar och undrade vad jag hade för lösning för att inte världen ska gå under. Väktare som kastade ut hemlösa i vinternatten. ”Ring om de kommer tillbaka”. Jag ringde aldrig tillbaka. Det hände mer än en gång att damer 50+ tyckte att jag borde följa med hem på efterfest. Det gjorde jag inte heller.

Det hamnar högst upp på listan för värsta jobbet. Höll på med telemarketing precis efter gymnasiet också, men stack därifrån efter mindre än en dag, så det gills nog inte som jobb.

#028 jusqu’ici tout va bien…

Annonser
Det här inlägget postades i Blogg100 och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Värsta jobbet

  1. Ping: Bästa jobbet | Yes, this is Fox

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s