Inlägg 50 av 100 tillägnas Råsunda

Har kommit halvvägs av #blogg100. Jag väljer att detta inlägg får vara en repris från ett tidigare inlägg som jag skrev 26 november 2012. Anledningen är att Allsvenskan står runt hörnet, och med det startar en ny era. En ny arena. Detta samtidigt som Råsunda rivs. Jag har inte varit lika nervös inför den här säsongen, jag har inte brytt mig lika mycket om att det gått dåligt för AIK på försäsongen och helt bedrövligt i cupen. Eller, klart att det är trist och jobbigt, men skuggan av den stora förändringen har på något sätt legat i vägen. Inlägget idag blir alltså min text som handlar om min tid på Råsunda, och vad betongklumpen har betytt för mig och många andra.

Jag vill också passa på att länka till ytterligare ett av mina inlägg gällande detta: Årskort till det nya

Jag passar också på att länka till kampanjen Paint It Black, så får ni en förklaring till varför ni kanske ser så många svarta profilbilder på Twitter, Instagram, Facebook m.m.

Nåväl, till inlägget:

Hemma på Råsunda 1992-2012

Nu är det snart ett år sedan jag skrev om det sista året på Råsunda. Tiden går fort. I det inlägget skrev jag att jag hoppades på att AIK skulle vinna guldet hemma mot MFF i den sista matchen. Länge såg det ut att kunna bli så. Men så blev det inte, och inte var det heller den sista matchen. Vem trodde då att det skulle bli mot Napoli den 22/11 istället? Och vem trodde att vi dessutom skulle komma att förtjäna minst en poäng i den matchen?

Det har varit väldigt mycket sista den här säsongen. Det gick lite inflation i ordet efter ett tag. Men mot slutet låg det verkligen något i det. Det blev allt verkligare för varje gång. I den sista matchen kändes det oerhört märkligt. Samtidigt som man (jag) ville att domaren skulle blåsa vid 90 och 1-1, så ville jag aldrig att matchen skulle ta slut.

Så kom söndagen den 25/11. Då det på riktigt blev sista gången Råsundas portar öppnades. Supportrar fick möjligheten att hämta ett minne innan borgen ska rivas. Vissa kallar det gravplundring, likskändning och smaklöst. Vänner som inte är intresserade av fotboll förstår inte riktigt tjusningen i att ha en plaststol från en gammal trasig arena. ”Blir det inte bättre med en ny och fin där man slipper frysa?” Jag håller inte med. Jag ska ta det ur mitt perspektiv.

1992 började jag gå på Råsunda. I tjugo år har jag stått där på Norra, med ett par besök på Östra till och från. Under dessa år har oerhört mycket hänt. Givetvis pga att jag då var i yngre tonåren, och nu i yngre medelåldern, men på en arena har det mindre betydelse. Där står på ett sätt tiden stilla. Men under dessa tjugo år har i stort sett varje känsla i registret kommit fram. Svår ångest, oerhörd spänning, starkt hat, ren glädje och total lycka. Och på alla nivåer där emellan, och varje gång har essensen av de känslorna stannat kvar i betongen, i trapporna och i plaststolarna. De känns varje gång jag vandrar från tunnelbanan och upp förbi Östra eller när jag går ner för Råsundavägen från Näckrosen. Det är minnen och känslor från 20 års tid. Det är däri skönheten ligger. Det är därför Råsunda inte bara är en gammal trasig betongklump. Det är därför jag inte ser fram emot den nya Nationalarenan med glädje, för än så länge finns det inget i den. Jag ser inte fram emot att det ska vara varmt och bekvämt. Jag ser inte fram emot att vi tar stormsteg mot den moderna fotbollen. Mina favoritmatcher har alltid varit de där kvällsmatcherna i oktober. De där när folk inte bryr sig om vädret, utan går för att det är match. Det händer något då, det blir en annan typ av stämning.

Jag var inte på Råsunda den 25/11 för att hämta en souvenir. Jag var där för att rädda en del av mitt liv. Jag hämtade en stolsrad från det ställe på Norra där jag stått de senaste tio åren. Jag ser hellre att den står på min balkong än att den skulle ha kastats på soptippen.

råsunda


#050 jusqu’ici tout va bien…

Annonser
Det här inlägget postades i Blogg100 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s